Mitt liv efter hästolyckan
Detta är en liten miniblogg. Jag råkade råka ut för en ridolycka 5/4 2003. Här kan du läsa om mitt väl och ve efter detta.
Slutet gott, allting gott!
Här skulle egentligen min olycksblogg slutat. Jag har nu sjukersättning till fyra fjärdedelar (4/4). Vet ännu inte riktigt om det är bra eller dåligt. Det är inte alltid kul att sitta på avbytarbänken. På denna bänk hittar och finner man många öden. Ibland hittar jag mig själv på denna bänk, begrundande mitt öde...
---------------------------------------------------
Om du (mot förmodan), skulle vilja få sjukersättning så får du hör några råd (se upp! Det är inte alltid kul att vara pensionär!!!!).
- Vad som än händer: Säg aldrig att du vill ha sjukersättning!
- Vad som än händer: Säg aldrig att du vill ha sjukersättning!
- se punkt 1 och 2.
- Har du ett jobb som du inte klarar av: Klamra dig fast och vägra att släppa detta.
Antagligen kommer du att få massor av erbjudande av skilda slag. Här är det viktigt att sovra. Tänk på följande:
- Säg aldrig nej till arbetsuppgifter. Detta kan nämligen leda till något som heter arbetsvägran. En helt OK sätt att avskeda folk. En avskedad människa får aldrig sjukersättning utan blir ett helt lovligt byte för sjukkassan, arbetsförmedling och Moderata politiker.
- Tacka aldrig ja till ett paket som innebär någon form av ekonomisk ersättning mot att du frivilligt säger upp dig. Detta är en klassiskt sätt att göra sig av med folk. Säg istället att du vill jobba och göra nytta. Säg att du vill bli en del av den processdrivna organisationen.
(Om du tackar ja till en summa pengar är du inte berättigad till A-kassa förrän du betat av beloppet. Det blir alltså du själv som betalar klumpsumman i slutändan.)
- Säg aldrig nej till arbetsuppgifter. Detta kan nämligen leda till något som heter arbetsvägran. En helt OK sätt att avskeda folk. En avskedad människa får aldrig sjukersättning utan blir ett helt lovligt byte för sjukkassan, arbetsförmedling och Moderata politiker.
- Var aldrig sur. Hur jävlig du än känner dig inombords. Ta på dig en mask av positivitet. Prata med dina arbetskamrater. Gör tjänster och ge dem tips. Du har antagligen massor av erfarenhet som inte de har. Dela med dig av den erfarenheten. Om du är en hyvens människa blir du svårare att komma åt eftersom att du har arbetskamraternas sympatier.
(Vem bryr sig om att en surpuppa som förpästar livet på avdelningen försvinner. Om däremot en snäll medmänniska som alltid har tid att lyssna, ge råd, tips och en hjälpande hand kastas ut blir stämningen inte så bra. Dålig stämning sänker arbetsmoralen och kan kosta stora pengar.)
---------------------------------------------------
Oj, det här blev ju en uppsats i någon sorts moral/etik/manupulation. Meningen var att göra ett mellanavslut på denna artikelserie och ge ett alibi för en fortsättning. Hittills har denna serie varit snubblande nära sanningen om hur livet kan blir om man får en smäll i huvudet. Fortsättningen kan jag inte riktigt ta ansvar för eftersom redaktionen på denna databas (websida) redigerar texten. Jag orkar ju inte själv skriva rent alla mina tankar nu när jag blivit pensionär. Så gott folk: Ta fortsättningen med en smula salt torrt snus, om än i gyllene dosor...
/dano