Mitt liv efter hästolyckan

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 
Av: Dan Ottermalm

Detta är en liten miniblogg. Jag råkade råka ut för en ridolycka 5/4 2003. Här kan du läsa om mitt väl och ve efter detta.


Min coach - Min chans?

Man har gått och skaffat coach. Ungefär som ursöpna på ett mellanstora nedläggningshottade företag i mellansverige. Fick erbjudandet av min personalansvarige för ett tag sedan. Tackade med blandade känslor Ja, efter en veckas betänketid. Man kan nog se det från olika håll. Dels som en chans att upptäcka sig själv igen och ta nya tag. Dels som en fribiljet ut ur företaget som fött en under en lång rad år. Som en fribiljet till ofriheten.

Vilken syn skall jag välja? Vilken syn förväntas det att man skall välja? Vet faktiskt inte. Ännu. Vi skall träffas för ett så kallat 4-part-samtal. Min chef, min personalman, min tillblivande coach och så lilla jag då. Ja det blir fyra.

Har Volvo tur så kommer jag på vad jag vill bli och blir det. Utanför Volvo. Har jag tur så hittar jag vad jag vill bli. Inom eller utom Volvo. Spelar det någon roll? Ja, det gör det. För Volvo är det nog bäst att jag lämnar. Kan för mycket, om Volvo. Känner för många, på Volvo. Vetskap är bra att ha. Fast det kan vara irreterande. Bäst är väl unga, friska och nyetablerade civilil- och mellaningenjörer. Dom har inte stelnat. Är formbara. Anpassar sig lättare. Gamla hundar morrar lätt. Man ser det inte först. Tittar man noga så ser man det på tex. svansen. Raggen har rest sig där, fast att ögonen ser rätt glada ut. Blicken ser kanske är rätt trött på dig. Men de har lärt sig att se glada ut. Svansen är svårare att uppfostra. Gamla Boxerhanar hade kuperad svans. Dom kunde luras. Men dom har dött ut