8:e mars var det den internationella kvinnodagen...

Man kan undra om jag som man, överhuvudtaget bryr mig?
Visst bryr jag mig. Även om det bara är lite halvhjärtat...

Mest förbryllad är jag över den försiktighet och mesighet som femenismen hittills visat. Som exempel på detta är kravet på lika lön för lika arbete. Helt ofattbart försiktigt!
Naturligtvis borde kravet vara: Kvinnor skall ha högre lön än män för lika arbete!

Givetvis måste detta ske med en stark argumentation. Vad denna skall bestå i, vet jag inte, men varför inte typ: Nu är det vår tur, Sidbyte i halvlek, eller något liknande...

Männen som bestämmer här i världen kommer aldrig gå med på detta krav. Männen kompromissar med: Vi kan gå med på att ni får lika lön, men aldrig, aldrig högre...

Det gäller sätta kravet så högt att kompromissen hamnar på den nivå som vill uppnå.

Rätta mig om jag har fel...

...sedan finns det andra saker som är fel, fast det är ingen klassisk könsfråga.

Alla män har inte lika lön med andra män, liksom alla kvinnor inte har lika lön med andra kvinnor...