Hur tar man död på en släktmyt?

I min släkt tycker vissa att Holmströms-blodet är så nära heligt man kan komma. De uttrycker det inte exakt på de viset, men objektivt sett så handlar det om mystik. Men det är så här: Mina gener kommer från fyra olika släkter. Min fars föräldrar var inte släkt, det blir två. Min mors föräldrar hade också två föräldrar. Det blir totalt fyra olika släkter.

Det konstiga är att alla goda egenskaper kommer från Holmströmmarna. De dåliga egenskaperna vill man helst inte diskutera. Min morfar hette Axel Holmström. Han föddes på en ö i Bohusläns norra skärgård vid namn Rundö. Om jag kommer ihåg det rätt hade han elva syskon. Han var stark som en björn och snäll som ett lamm. Detta låter ju som en bra kombination. Det konstiga är bara att han och hans syskons gener har varit så dominanta. Som ni kan förstå så finns det mängder av kusiner från dessa elva syskon. Skulle jag räkna tredje ledets sysslingarna blir det en rejäl hoper människor.

Egenskaper som: smuggling, tveksamma transaktioner med tyska soldater under kriget samt en släng av kleptomani; är inga positiva egenskaper. Det passar inte in i bilden stark som en björn och snäll som ett lamm. Om man säger så.

I de flesta släkter finns det ett och annat svart får. En paria som ingen kunde lita på. Detta svarta får man lov att svartmåla. Det blir liksom OK att kasta skit på vederbörande. Om det däremot finns ett helgon i släkten betraktas det som hädelse om en eller annan sanning yppas.

Varför säger jag så här om min morfar och hans syskon? Är det inte bättre att hålla tyst och gilla läget? Varför gräva i det som hänt för länge sedan? Varför kan inte folk få ha sin tro eller (van)föreställning i fred?

Min morfar var inget helgon. Han var en helt vanlig människa. Just det. En helt vanlig människa. Han var snäll och inte alls elak. Som så många andra människor. Han hade sina förtjänser. Sina brister. Precis som vilken annan människa som helst.

Jag har absolut ingenting emot min morfar. Tvärt om! Jag hade förmånen att växa upp med honom på somrarna eftersom vår sommarstuga låg brevid mormor och morfars sommarstuga. Han lärde mig många vettiga, roliga och intressanta saker. Dessutom var han en berättare av den gamla sorten som trollband mig som liten gosse.

Jag har bara positiva upplevelser med honom. Det som står mig upp i halsen är den religiösa mystik som råder. Kring honom och hans syskon. För mig skymmer det sikten för den verkliga människan. Vad jag vet är han inte ansvarig för detta. Det är mer av en släktmyt. Att Holmströmmare är bättre, friskare, starkare och kanske vitalare än andra människor.

Jag tror inte att denna myt kommer att dö på grund av mig. Fast jag tror att det är bra med andra bilder av livet än de som släkten vill pracka på en. Vi är alla människor. Vissa är Greker, andra är Judar. Några stackare är negrer. Somliga föds till fattigdom, sjukdom och tårar. Många kanske dör nyfikna. Vissa är rika som troll. Så vadå. Det är ju ingens fel. Det bara är så.

/dano