Mitt liv efter hästolyckan

Detta är en liten miniblogg. Jag råkade råka ut för en ridolycka 5/4 2003. Här kan du läsa om mitt väl och ve efter detta.

2008 och arbetslös

Ja, så nu är det då 2008. Och man är arbetslös. Inte helt arbetslös, men delvis. Ni som följt mig i serien vet att jag har sjukersättning till 75%. Återstoden, dvs 25% eller 10 timmar i veckan erbjuder jag till arbetsmarknaden.

Kul för dom på marknaden om dom skulle få mig på halsen!!! Jag menar om dom var dumma nog att anställa en avdankad sjukling på 10 timmar i veckan. Då skulle dom få att göra. Dels skulle de sätta in mig i det nya jobbet. Vilket antagligen tar sina runda timmar. Och dels hoppas dom nog på att jag skulle producera lite överskott så att dom åtminstonde får tillbaka insatsen för att sätta in mig i jobbet.

Precis när vi kommit igång säger jag att det är dags för mig att dra sig tillbaka. Nu har det gått två timmar, så jag stämplar ur. Vi ses imorgon! Naturligtvis ser jag till att börja precis när alla går på morgonfika, så vad är mer naturligt att jag hänger på. På fikat sker ju så mycket informell och "tyst" kunskapsöverföring, så det vore det ju fel att missa...

Naturligtvis finns det ingen vettig arbetsgivare som skulle anställa någon på endast 10h timmar i veckan. Det behöver man knappast någon akademisk utbildning för att förstå.

I början på nådens år 2008 skrev jag in mig i Arbetsförmedlingens rullor. Jag står till arbetsmarknadens förfogande i hela Svea Riket. Jag har tagit del i en del seminarer och informationer. Träffat unga välutbildade sökande som är ivriga att börja jobba och att dra sitt strå till stacken. Många har skickat in hundratals CV's till olika instanser runt om i så väl kommun som land.

Förra året (2007), när jag såg vart åt det lutade pratade jag med en projektledar på firman. Jag frågade om han inte behövde en projektpoet. Han tittade lite trött på mig och sa. -Visst, behöver jag det. -Har du några ideer om hur vi skall finnansiera detta då? -Det är väl inte mitt problem, sade jag, Jag är ju inte projektledare på det här stället.
-Vad tror du att du kan bidraga med?
-Jag tror att jag kan ge människor perspektiv på det här projektet, sa jag. -Det kommer antagligen bli nerlagt, som de flesta andra projekt på det här bygget.

Han tittade lite trött på mig och nämnde något om felaktiga utgångspunkter etc. Själv gäspade jag och önskade att jag redan hade åkt hem. Här kommer vi inte till något avslut. Det förstod jag egentligen innan jag tagit inviten om erbjudandet om projektpoetprojektet. Fast det var ändå en rätt kul erfarenhet så här efteråt.