Australienresan 1999

Familjens resa till Australien 1999

Nästan till Alice Springs

För att inte rubriken på denna artikel skall förbli en gåta, så kommer här en förklaring.

Det var faktiskt meningen att vi skulle åka till Alice Springs men så blev det nu aldrig. För så här råkade det bli. När vi väntade på att få stiga på planet som skulle ta oss till Alice Springs, så var det ett tekniskt fel på planet. Tidpunkten för avfärd flyttades fram, först en kvart. Och så en kvart till. Sedan skulle planet gå om en halvtimma. Fast det blev ett par halvtimmar till. Vän av ordning kan nu räkna ut att vi var två timmar försenade.

Trodde vi. Fast efter ett tag ropades det ut att "Tyvärr har vi fått ett tekniskt problem med plan och vi tvingas därför att återvända till Pert". Hur kul var det på en skala? Dessutom var ju planet redigt tankat vilket gjorde att vi inte kunde landa så där omedelbart.

Vi äntrade in i samma flyghall som förut. Lite halvsultna så där. Fast det dröjde ett bra tag innan vi bjöds på mat. När det väl delades ut matkuponger var vår familj snabbt först i kön. Det gäller att hålla sig frame då stryk och mat vankas. Och tur var väl det. Ty efter halva måltiden började några halvt hysteriska flygvärdinnor att försöka få oss ombord på det nyreparerade planet. Tydligen var det så att tiden höll på att rinna ut för deras arbetspass. För att slippa skaffa en ny fräsch besättning kom dom på att nu är det bäst att snabba på. Tror ni alla hade lyckats att omsätta sina matkuponger till mat? Givetvis inte. Tror ni att det fanns smörgåsar på planet? Givetvis inte. Dom hade vi ju ätit upp under tiden som kaptenen försökte få slut på brännslet. Tror ni att alla passagerare var glada? Nja, inte alla. Tror ni flygvärdinnorna var vänliga och betraktade oss flygresenärer som kunder? Nä, just det. Vi kände oss som paria och patienter hos sura och underbetalda sjuksköterskor...

Vart skulle denna tripp landa. Jo, till Ayers Rock. Men här var det meningen att vi skulle mellanlanda för att fortsätta med ett mindre plan till Alice Springs. Nu hade naturligtvis detta plan gått, mer eller mindre efter sin turlista. Det var sent på kvällen och inga mer plan skulle gå. Så nu stod representanten, låt oss kalla honom för Quantas man på platsen, med ett fullt flygplan i hallen som inte hade någon stanns att bo.

Tror ni han var glad? Nej, det var han inte.
Tror ni han hade mycket att göra? Ja, det hade han.

Det fanns passagerare som var tvungna att åka vidare. Till dessa lyckades han att fixa en buss. En liten nätt rutt på 90 mil (900 km). För att inte passagerarna skulle äta upp chauförerna lyckades Quantas man på platsen fixa pizza till resenärerna. Vi låtsades vara bussresenärer ett tag, så vi fick varsin box med pizza.

Under tiden som detta tumult pågick lyckades få kontakt med aktivitetsledaren i Ayers Rock. Vi sa som det var att vi hade kommit på efterkälken. Det gör inget, sa mannen i andra ändan av tråden. Säg var ni bor någonstans i Ayers Rock, så hämta vi upp er imorgon någon gång. Bra tänkte vi. Nu gäller det att fixa någonstans att bo.

De flesta passagerare var ganska förvirrade, arga och ledsna. Vi för vår del visste att bara vi fick någon stans att bo så skulle våra problem lösta. Vi lyckade tränga oss före i kön till Quantas man på platsen. Vi sa att om du fixar någonstans att bo så låter vi dig vara, så har du i allafall löst ett problem. Han högg på detta bete och fixade ett hotell till oss. Jag skall fixa en bil till er, bara det lugnar ner sig lite...

Åt andra som skulle resa vidare någon annanstans lyckade Quantas man på platsen fixa en del logi. En del fick hotel. Några fixade han tält till. Hela skalan med andra ord.

När han lyckats managera de flesta åt alla möjliga riktningar och det hade lugnat ner sig närmade vi oss Quantas man på platsen. Vi sa att vi ville ha den utlovade bilen till hotellet. Trött löste han detta. Vi skulle vänta till chaufören kom och hämtade oss.

Ann-Marie sa till Quantas man på platsen att: "Det skull väl vara bra om du hade en hoper med filtar här tills nästa gång det händer". Quantas man på platsen mulnade till, höjde rösten och sa (eller nästan skrek): "Det kommer aldrig hända igen att mitt flygbolag skickar iväg ett fullt flygplan in the middle of no-where igen så sent. Det skall jag se till att det ALDRIG HÄNDER IGEN!!!!"

Stackars Quantas man på platsen. Det är inte alltid lätt att vara en lojal tjänsteman i det stora bolagets regi...

Hur som helst så kom vi mätta (på halvstulen pizza) till hotellet. Det var inte svårt att somna, ety dagen varit lång. Vi fick lite sovmorgon eftersom vi skulle bli upphämtade av en buss som startade 90 mil härifrån...