Redaktionellt

Här kommer några korta glimtar om livet på www.dano.se redaktionen. Kanske kommer en och annan presentation av personalen även att ske här. Se det hela som en "insider"-sida som vi gör, först och främst för att roa oss själva!
Inte de höga pretantionerna på journalistik, självständighet och kvallité, som ju annars präglar www.dano.se


Berthold, Allas allt i allo!

Det kanske vore på sin plats att presentera personalen här på www.dano.se, som så lojalt ställer upp och upplyser allmänheten. Vi har fått tusentals mail hit av folk som undrar hur många vi egentligen är. Svaret på den frågan är inget som vi egentligen har så stor anledning att offentliggöra. Man kan rent utav tala om affärshemligheter.

Men vi är inte alla anonyma. Jag kommer nu att göra en presentation av en av medarbetarna. I kommande insidesartiklar kommer kanske fler av redaktionens medlemmar att stå framme i rampljuset....

Berthold
Här är våran allt i allo Berthold. Om ingen vill ta på sig ett jobb här på redaktionen, så har vi just Berthold för den uppgiften. Ingen uppgift är för stor, och framför allt: Ingen för liten! Många frågar vad han har för bakgrund egentligen. Och det kan man verkligen undra. Hans mormor var under kriget flykting från Norge, eftersom hon kommit på kant med hjemmefronten därstedes. Under senhösten 1944 kom Berholds mormor åter i konfrontation med en medlem i Koordinasjonskomitéen i Stockholm och man kan säga att Berthold är en frukt denna. Strax därpå flyttade hans mormor till Göteborg, där hon bland annat beblandade sig med fiskmånglarna i Masthuggstorgets basar. Efter 9 månader fick hon hur som helst en dotter (detta är alltså Bertholds mor). Denna kvinnas öden finns det ingen nedtecknare av. Det enda vi vet är att hon heter Synnöve och dog i barnsäng dagen efter Berthold blev född.

Unionsflagga
Ja det var ett öde det. Kanske intressant, men Berthold bryr sig inte. Han förnekar bestämt sitt norska påbrå. Vi andra på redaktionen bryr oss inte heller. Om det. Vi ställer ibland en unionsflagga vid hans plats nere i vår matsal. Det kanske vissa tycker är elakt. Men inte Berthold. Han är nämligen färgblind, så om han ser den, så ser han definitivt inte rött!

Men det som Berthold är bäst på är att åka enklare ärenden till redaktionens fromma. Det är nämligen mycket skönare och tystare när han inte är inne. Häromdagen lyckades vi lura bort honom under 5 timmar och det på förmiddagen. Det ni!