Noveller

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 
Av: Dan Ottermalm

Kommandoran

Visst. Det finns alltid en Kommandora. I alla sammanhang. Den som jag tänker berätta om är en som finns i en förening. Vi är många som är med i föreningar. Föreningslivet är pågott och ont. Gott därför det kan vara kul att var med i ett sammanhang. Ont, därför att det gör ont. Ont när det det inte blir som man tänkt sig. Eller som det borde bli.

Den som blir med i en förening och får denna förening, eller föreningside, som livsfilosofi eller rent utav livsuppgift är farligt ute. Denne eller denna kan få föreningen att bli sin egen. Alla andra i sammanhanget blir statister som skall uppfylla drömen som inte låter sig fångas. En förening som utstätts för detta har svårt att behålla de demokratiska principer som borde råda i en förening. Låt oss kalla denna någon, eller någona för Kommandoran.

...Kommandoran är mån om att nya medlemmar strömmar in i föreningen. De nya är själva livsnödvändigheten. Många försvinner på vägen, så nya måste hela tiden värvas.

I början är Kommandoran väldigt snäll mot de nya. Fungerar som en slags mentor. Berättar om vad som är rätt och fel. Hur man skall uppföra sig i alla möjliga situationer. Om nu adepten orkar stanna kvar och växer i föreningen uppstår följande situation. Kommandoran börjar känna sig hotad. Tänk om adepten går förbi i kunskap och färdighet? Denna före detta nybörjare börjar tänka självständigt. Kommandoran tar då sin hand ifrån adepten och börjar motarbeta och kritisera denna. Maktbalansen är hotad.

I och med att maktbalansen är hotad, är också, själva meningen med livet på flykt. Det är inte alltid kul att ingå i någon annans mening...